Min kropp, jag tror att jag har svikit den och den har svikit mig.
Så är det bara.
Jag har svikit den genom att inte behandla den respektfullt och med kärlek.
Varje gång jag går till sjukgymnasten, har varit där idag, så upptäcker jag hur fruktansvärt svag jag är. Även om jag är starkare än förra gången jag var där. Det känns riktigt hemskt att ha svikit sin kropp och sig själv så mycket. Med sin kropp menar jag min kropp. Jag har svikit min kropp och den har gått sönder. Den har antagligen fått diskbråck, ont i benet har den och ont i ryggen, den får även kramp i benen med jämna mellanrum. Jag har inte varit snäll med min kropp och behandlat den väl.
Man har lite storhetsvansinne som människa. Den ska bara fungera kroppen. Man fattar inte att man måste ta hand om den med.
Det är som förhållanden de måste vårdas och vänskaper måste vårdas och relationer över huvudtaget måste vårdas. Bilen måste servas och huset underhållas men kroppen den ska bara fungera. Inget underhåll där inte, den bara lever man i och ska fungera. Pronto.
Det är först när kroppen går sönder av olika anledningar som man inser hur obota korkad man är som inte tar hand om sin kropp bättre. Behandlar den snällt och bättre. Det här med latheten och för mycket av mat som inte är bra för den ja det går bra. Men att anstränga sig och visa kärlek mot sin egen kropp. Nja det hinner man inte. Det är man för stressad för eller orkar inte, har inte lust, det är skönare att sitta framför någon burk och bara glo eller mysa eller gott att äta kakor och man måste väl få njuta ibland och unna sig, helst varje dag för man har ju glömt när man unnade sig sist. Och något riktigt gottigt ska man ha. För att det är man "värd" eller för att det är gott eller vilken annan ursäkt man har för att inte ge kroppen det den behöver och vill ha.
Det är skönt att jag har kommit ur detta att jag har insett att det handlar inte om att unna sig för att man är värd. För man är inte värd det. Bara för att det är gott för stunden, den där tillfälliga njutningen så behandlar man sin kropp skit-illa i längden. Ja det är gott men det är inte värt det.
Jag unnar mig ibland. Men jag äter oftast det som är bra för mig och njuter av att jag behandlar min kropp väl för det mesta. Även om jag är besviken på att det tog så här lång tid att inse att man ska ära sitt värde och ära sin kropp och att den behöver kärlek och respekt och underhåll inte bara genom njutning och matintag.
Oh, du slar huvudet pa spiken har, det har med att unnna sig blir latt en vana, varje dag kan jag kann att jag ska unna mig.. och sa tanker jag - nar tankte jag sa sist... jo vid lunch.. varje gang jag ater sa tanker jag att ajg ska unna mig, varje gang jag handlar sa tanker jag att jag ska unna mig... det blir mycket pa en dag! Bjorntjanst!
SvaraRaderaJa eller hur! Man gör sig själv en riktig björntjänst
SvaraRadera