Det här med ånger. Ska det vara något fint och hjärtskärande det jag ångrar. Eller handlar det om vanlig ångest?
För om man inte har gjort något dumt, då är det väl vanlig ångest? Du kommer inte få något smaskigt buhuande som jag ångrar när jag slog han på käften eller när jag var full eller så. Nej för sånt har inte hänt.
 |
| Paint rocks hahaha!!! |
Det där med ånger är svårt. För man ska inte ångra något i livet. Men det gör man ju alltid, det är nog bara en upplyst nirvana buddha som inte ångrar något och bara lever i nuet och aldrig vill ta tillbaka något som man inte borde gjort.
Det jag ångrar är att jag inte behandlade mig själv bättre och tyckte om mig själv mer när jag växte upp och under en del av mitt vuxna liv. Att det tog så förbaskat många kilon av viktuppgång att faktiskt inse vilken fantastisk människa jag är. Det hade räckt med 5 kg. Istället för massor med kilon mer. Men ibland så fattar inte själen det andra ser.
Så det ångrar jag, jag ångrar att det tog en rejäl viktuppgång för att äntligen älska mig själv. Men som sagt. Jag arbetar mig sakta men säkert neråt igen. För jag tror på att älska min kropp vare sig den är stor eller liten.
Så är det bara. Jag älskar mig!( jag älskar många andra med!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar