Jag är stolt över att jag är snäll mot min kropp och går ner för att underlätta för den att leva så att jag kan leva det ultimata livet för mig själv. Tjoho så himla bra det är. Jag är verkligen stolt över att jag klarar så mycket.
Jag ärar verkligen mitt värde genom att behandla mig själv bra.
Men...
Jag tror min kropp försöker lära mig någonting genom att gå sönder. Att även om jag inte är trasig i själen längre så är min kropp trasig. Det är väl så när man läker, på något sätt blir man övermodig och tror att man klarar allt.
Det är ett sätt för min kropp att lära mig att ta det lugnt och inte stressa.
Jag är en sån där person vars kropp slutar nedanför hakan. Jag går inte ofta och prövar kläder i affärerna för att se om de passar. Det blir väl så när man är överviktig det är inte kul för att tjockiskläder är så förbannat fula för det mesta att man bara ja bra de får jag på mig de tar jag. Eller så gör man som jag.
Jag beställer på nätet. Fast nu efter 16 kg så vill jag gå och pröva kläder. Fast jag ska suga på karamellen ett tag till, tills nästa storlek. Jag är nämligen lite rolig av mig, jag har sparat byxor från mina smalare dagar.
Ja det är sant så nästa storlek(48) har jag ett par byxor av. Så då måste jag antagligen ta fram plånboken och köpa mig nya kläder.
Då är det väldigt lätt att glömma bort sin kropp när den slutar under hakan och börjar nedanför knäna, jag har killer vader så snygga är de. Jag är inte så medveten om den, kroppen alltså.
Men jag börjar bli mer medveten om den nu när den är trasig. Sen märker jag ju att mina kläder blir mycket större än de var förut. Att jag har gått ner från en storlek 54/56 till en storlek 50. Det roliga är ju att folk som säger att Åååh jag blir så mycket rörligare när jag går ner i vikt och jag orkar mera. Haha säger jag. Inte med ett antagligen diskbrock. Men det är roligare att slänga kläder.
Jag hoppas jag blir rörligare snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar