Jag har ett mål som jag ska genomföra. Eller jag har flera mål. Men det här är så nära så det ska jag berätta om. Till nyårsafton ska jag gå ner 1.5 kg till. Jag har redan gått ner 5 hekto av de 1,5 kg. Det är ett mål som är realistiskt, nåbart och inte för ansträngande. Det är ju faktiskt en hel del högtidsdagar som kommer nu. Jul, nyår, Svärmors födelsedag, mammas födelsedag( fast henne ringer jag bara och grattar till). Nathalies födelsedag( samma som mamma ringer och grattar).
Jag sätter små mål. Små nåbara mål, det är det som jag tror är grejen. Om man sätter förstora och svåra mål som är oupnåeliga. Då ger man upp. Eller jag ger upp. Jag ger upp jag erkänner. Blir det för svårt och jag ser inte ljuset i tunneln. Då kan jag gräva ner mig under kudden och bara bekänna mig besegrad av svårigheten.
Fast sen kan jag få lite jävlaranamma i mig och bara "det här går jag inte med på och stövla upp ur min egen tyckasyndommigsjälvhög med för den delen.
Min taktik är att ha små mål. Små mål och inga datum. Jag sätter oftast en månad. "Under de här månaderna ska jag gå ner 1 kilo. Eller 2 kilo. I ochförsig har jag satt årskiftet till det här målet. Men det är bara för att jag vill ha ett avslut. Ja inte på livsstilsändringen utan för att det känns som en bra grej att göra.
Skåla i Champis och säga Grattis på födelsedagen nya året och ja jag har gått ner ännumer. Det skulle sitta fint.
Jag tror det är viktigt att ha mål, annars irrar man mest runt och vet inte bestämt hur långt man ska gå. Visionen när det kommer till livstilsändring och viktnedgång måste väl ändå vara drömvikten.
Du vet "Åh jag önskar jag vägde 65 kg" Det är visionen, målen är en helt annan sak.
Jag tar ett till två kilo i taget. Det fungerar för mig. För säger jag " jag ska gå ner fem kg till det här datumet och jag inte klarar det för att det är för snävt. Då skäller jag på mig och känner mig värdelös.
Så strategin är att hitta sätt att inte skälla på sig själv.
Då bygger man även självkänsla. Genom att inte skälla på sig själv, sätta realistiska mål, som man faktiskt når.
Ja då känner man att "Vad bra jag är, jag är bäst".
Mina andra mål är:
Klara delkursen på Programmet för Ledarskap och organisation
Skriva färdigt Uppsatsen till PLO.
Bli av med värken i benet.
Det låter realistiskt och nåbart! Här går det sådär, jag är j*kla hungrig nuförtiden. Men jag går ner, även omdet går låååångsamt. Men vad fan, hellre långsamt ner än snabbt upp! :) Pepp!
SvaraRadera