De flesta som känner oss, mig och maken, är väldigt förvånade över vårat bröllop.
För det var ju en hemlis till sista stund.
Så nu ska jag berätta hur det gick till.
Vi började prata om att gifta oss för länge sen. Du vet en gång för alla dessa år sedan, typ så länge. Men av en och en annan anledning så blev det aldrig av.
Så när vi fick reda på att maken skulle göra sin gby( gastric by pass) i sommras då sa vi hemma hos svärföräldrarna att ja vi gör det. Vi gifter oss.
Fast vi sa inte så mycket om det. Sen låg vi där i sängen i vårat nya sovrum och pratade en kväll och någon av oss sa.
"Skulle det inte vara häftigt att gifta sig 101010"
Varav den andra svarade " ja det skulle det"
Ja men vi kör på det men bara enkelt och inga människor.
Sen vart det ju inte så heller. Eller jo datumet blev det och i kyrkan blev det.
Men inga människor det blev det inte.
Det skulle inte bli några människor alls men sen började min pappa prata om att:Jag skulle vilja komma upp den 8e oktober och hälsa på( Han bor i norrköping)
Jag försökte tala om att det inte skulle gå bra och att vi var upptagna och ja det är inte så lätt att prata med pappsen alla gånger han är väldigt envis av sig.
Så då var jag ju tvungen att klämma ur mig att pappa vi ska gifta oss.
Och där gick gongongen.
Helt plötsligt var det inta jag och maken ensamma i en kyrka med våran kärlek.
Det var jag och maken ensamma i en kyrka tillsammans med våra familjer.
Hela tio stycken blev vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar