Pappa vill att jag ska följa med honom in till Vindeln idag. Jag vet inte om jag vågar eller orkar. Det högg lite i ryggen förut i hallen på nedervåningen. Jag blev rädd. Jag vet att det ska ta tre dagar innan kortisonet börjar värka. Så på dag fyra ska det fungera det är i övermorgon på lördag. Så jag kanske borde våga.
För jag har inte ont på samma sätt. Men jag är rädd på ett helt annat sätt, jag vill inte göra för mycket för tänk om. Det där himla tänk om:et alltså. Driver mig till vansinne.
Jag måste ta det lugnt, lära mig slappna av, göra min sjukgymnastik, ta mina promenader, äta rätt, göra allt som står i min makt för att bli bättre.
Det där tänk om:et det hindrar mig( nej, nej, det är inte min svårt sjuka , svårt trasiga rygg som gör det det är två små ord. TÄNK OM)
Jag tror att du tappat tilliten till ryggen, att den ska bära. Och det tro fasen det!
SvaraRaderaOM du vill ha råd så skulle jag råda dig till att vila tills på lördag då kortisonet tagit ner svullnaden ytterligare.
Men samtidigt så vet jag att man VILL så gärna.
När man har varit med om oräkneliga smällar så tappar man självförtroendet och tilliten till ens förmåga. Jag tror iofs att du är en så tuff tjej så de gånger du tvekar kanske det är ett tecken på att allvarligt fundera på att ställa in och vila ist!
Kramar och lycka till hur du än sedan gör!
Det är nog så, jag har nog tappat tilltron till ryggen och min egen kropp. Här vilas inte när jag har bättre ryggdagar då är det fullt ös medvetslös bara för att jag vet att de där urusla dagarna kommer. Kram på dig
SvaraRadera