Dagens Promenad 2012-04-15

Idag var vädret så fint och jag hade rätt ont i musklerna i ryggen så jag beslutade mig för att ta mig och Jenna på promenad. Det var ett bra tag sedan vi gick ut och gick. Det är sank i vägen så det är blött och där snön inte är sjunker man ner i leran. Jenna var riktigt lerig på ben och buken när vi kom hem igen.
Vi gick till "kurvans slut" och sedan hem igen.

Jag hade gårdstövlarna på mig och var väldigt glad över att jag hade dem. Annars hade mina fötter varit dyngsura och leriga efter några minuters promenad.
Det var riktigt skönt att vara ute och gå och få ett avbrott mot packandet och vila ryggen i sängen.

Jenna var alldeles överlycklig över att få lite motion. Plus att hon idag har fått leka med aktivitetsbollen. Det är en boll som man stoppar in godis i. Hon är jättenöjd idag. Ser ni hur nöjd hon är

Dagens promenad och Jenna har fått en lekkompis

Idag när vi var ute på dagens promenad med Jenna , jag går ju givetvis ut fler gånger men det är en jag gör lite speciell. Så var vi i sjukhusparken. Vi gick där och jag hade taget med mig kammen och kossan. Jag tänkte att hon skulle få lite specialtid utomhus. Att få leka med hennes kossa efter att jag hade kammat henne.
Sen märker jag och Jenna att det är en rottisblandning som går med två gubbar. Jag tänker jaja och går vidare för att Jenna ska få göra sina behov. Helt plötsligt kommer den hunden springande med kopplet efter sig.

Och jag blir så himla arg, nu gick det bra. Men det är inte okej att släppa sin hund så där. Tänk om Jenna hade varit hundaggresiv. Eller den hunden och Jenna inte hade gått bra ihop. Man frågar väll ändå om hundarna får hälsa på varandra. Jag sa till dem att jag inte var okej att göra på det viset.
Ägaren sa : Men lugna ner dig, hundarna löser det där själva.
- Det är inte okej, du måste fråga innan, jag kanske inte vill att min hund ska hälsa på din hund.
Jo, men det är ingen fara, min hund är så snäll.
- Men om min hund biter din hund då? Min hund är inte van vid andra hundar förutom familjens egna. Det är inte okej.
Ja men biter hon min hund så gör det inget, då förtjänar han det.
- Jag tycker inte att det är okej om min hund biter din hund. Nu går detta bra men ifall det inte hade gjort det.
Man måste faktiskt ta ansvar över sitt djur.

Det gick ju jättebra och Jenna och Atlas som rottisen hette fick leka och det gick bra och jag hade en lycklig hund på väg hem sedan. Men endå. Tänk dig själv om en hund kommer för att ägaren bara släpper kopplet.

Det känns jättebra att hunden var snäll och det gick bra för dem att leka, Jenna var som vanligt restrektiv mot främande människor som jag eller Maken inte har godkänt men hunden tyckte hon var rolig.

Här runtomkring finns det bara småhundar och de gillar inte större hundar så det går inte så bra. ( dessutom är deras ägare gråhåriga tanter som tycker det är gulligt när deras hundar morrar och attakerar på bakbenen, inte okej!)

Jenna tyckte det var jätteroligt att få leka och man ser att hon är obekväm i början ( nedersta kortet) men hon har inte puffat ut öronen som visar att dig gillar inte jag. Lite småragg men det gick över.

Han( puckoägaren) som släppte sin hund frivilligt sa: Höhö ska du inte släppa loss henne så de får leka fritt.
Man bara, det är ett sjukhus här, det går en väg tre meter  från var vi står. Jag tror inte det.

Suck vissa ägare alltså. Jag tror inte Jenna skulle sticka men har hon kul så kan hon springa stora lovar. Dessutom vill jag ha lite kontroll eftersom det är första gången hon möter denna hund.

Så här lycklig såg hon ut

Dagens promenad

Jag gick på långpromenad med hunden idag. Över en kilometer. Det är första gången sedan operationen. Jag såg till att ha vattenflaskan i fickan ifall jag skulle bli törstig. Jag såg vårblommor precis överallt och det var blå himmel och jag önskar att jag hade haft solglasögon på mig. Jenna hon såg en golden som hon bara skulle fram till. Jag tror hon trodde det var Fanta( svärisarnas golden) och jag frågade om hon fick hälsa. Den andra hunden satt ner och Jenna satt ner sedan ställde sig Jenna upp och luktade den andra hunden i mungiporna i baken. Det gick jättebra. Jag tycker nämligen att träffa andra hundar med Jenna är jobbigt för att hon är inte van att vara social med andra hundar än Daisy och Fanta( Svärisarnas hundar).

Det gör ju inget om hon inte hälsar men det vore bra att träna på det. Sedan kom det en liten king charles som var döv och blind på ena ögat. De stod mest och glodde på varandra. Det gick även det bra. Och så tappade jag vanten. Det upptäckte jag så klart inte förens jag kom hem. Jag och Maken kom hem samtidigt så han hjälpte mig att leta. Det innebar att jag fick gå 680 meter till. Ska jag tillägga att jag är helt slut som människa nu på kvällen.

Dagens Promenad

För Jenna var den väldigt intressant, för Jennas matte, inte lika mycket. I parken som vi går till ibland är det alltid ett rikt djurliv och mycket hundar. Jenna kan inte koncentrera sig på sin business riktigt när vi är i den parken så vi går inte dit så ofta. Men idag gjorde vi det.

Och vi fick säga hej till både Herr Ekorre

Och Hej till Fröken Hare

Det innebar att Jenna inte alls ville kissa utan mer se efter var den där himla Haren hade tagit vägen. Det gick så långt att hon satte sig ner och vägrade röra sig för den hade ju försvunnit. Och det kan man ju bara inte göra på detta viset. Det förstår ju vem som helst, enligt Jenna.

Kan jag säga att jag tyckte Jenna var lite småfrustrerande att hon tyckte att dessa djur var mer intressant än att kissa. 

Sedan möte vi en liten hund och dess matte och Jenna skötte sig riktigt bra, fick henne att ligga ner( var ändå större än hunden) medans vi, jag och den andra hundens matte pratade. Hundar är ett så bra samtalsämne, vi hundägare i mellan. Jag skulle vilja lära mig att våga låta Jenna hälsa på de små skällande åbäken.  Men det är faktiskt inte så kul att alltid bli morrad och skälld på för henne. Ja, alla andra småhundar i 20 cm klassen morrar, hoppar och skäller på henne och är allmänt småhundsbjäbbiga. Jag förstår att hon inte gillar det alls. Hon säger ju inget eller så men man märker att hon blir lite restriktiv.

Nu åker jag till Ersta,

Jaha, nu är jag som gott som klar, jag har nästan packat färdigt. Det är mp3 spelaren, laddaren till mobilen och mig själv som jag ska ha med mig. Jag är redo. Det är tur att Sussie finns( hon ska operera sig samtidigt som mig) för jag hade helt förträngt att vi skulle vara fastande till narkosbesöket. Men nu vet jag och nu väntar jag till tolv. 

Nu börjar min valfria livsresa. Spännande ska det bli.
Maken frågade om jag börjar bli nervös. Det är jag inte än. Jag är väldigt lugn. Det känns bara bra. Han säger att jag inte vet vad jag ger mig in på. Men samtidigt, vem gör någonsin det? vad det än gäller?

Så nu åker jag. Jag kommer inte ha computern med mig, det blir onödig vikt för mig att släpa på som har svårt att bära. Så den får stanna hemma och jag har mobilen istället. Men jag har blogger funktion på den så, så lätt kommer du inte undan, eller jag, beroende på hur man ser det.

Nä nu åker jag. Hej hej.

( här är lite bilder från gårdagens promenad som var ute på landet och Jenna fick springa lös, hon var superlycklig)

Dagens Promenad

Idag gick vi, jag och Jenna, inte ut i Häggnäs som vanligt. Vi gick ut i Vindeln. Sven och jag åkte till Svärisarnas varmgarage i varsin bil för att fixa lite inför besiktningen.  Och så skulle vi städa dem lite granna med.  Jag frågade Svärfar och Svärmor om de ville följa med. Men de ville de inte. Det ville dem inte igår heller. Så idag gick jag själv. Och vad det var underbart ute. Inte blåsigt. Solen kändes varm mot mina kinder och läpparna blev inte så där stela som de brukar bli ifall det är för många minusgrader utomhus när jag promenerar.

Det var en underbar dag. Solen sken och det var inte ett moln så långt ögat kan nå

Vi gick fram och tillbaka till FORUM, vindelns Musikskola, som även ligger i samma huslänga som biblioteket, skolan och simhallen. Jag hade solglajerna på mig och Jenna fick gå i hennes "klippa klorna" koppel eftersom jag hade tappat kopplet ute igår och inte hittade det förens jag kom till garagedörren där Sven hade hängt upp det.

Jenna tyckte det var konstigt med alla skotrar som åkte förbi på skoterleden som går inne i byn.

Så här mycket snö är det hos oss. Fast i Häggnäs är det ännu mer än inne i Vindeln. Men de borde verkligen forsla bort lite snö från alla vägkorsningar. Man ser ju inte ut och det går inte att komma smygande heller. För man måste " smyga" ut så långt att man är mitt i körfältet innan man ser åt höger eller vänster. Mycket läskigt.

Två freaking kilometer

Idag har jag klarat av något stort. Ja, detta är megastort. Jag har gått två kilometer. Två hela kilometer.
Jag hade ju väldigt ont i ryggen i morse och jag tänkte vid klockan två att ja, men jag prövar att gå ut. Satte på mig korsetten. Vilket gör Jenna helt tokig för hon vet att då blir det promenad. Jag tittar inte ens på henne utan det räcker med ritchet från kardborren och hon blir till sig.
Jag började gå och tänkte att jag skulle gå sakta och se hur långt jag kunde gå och det kändes bra så jag traskade på. Kom till min vanliga vändningspunkt och tänkte nej, jag vill gå längre.
Och det gjorde jag. Ända till första älgtornet. Det är det längsta jag har gått på väldigt länge.
Sist jag var vid älgtornet var i juni 2010 innan mina diskbråck. Då såg det ut så här:

Jag är så otroligt glad och stolt över att jag klarade av att gå så långt. Att jag verkligen gjorde det. Det tog mig en timme och fyra minuter att gå fram och tillbaka. Men jag gick två hela långa kilometer. Det känns verkligen som en milstolpe.
När jag kom hem ringde min chef och jag var tvungen att stanna vid den stora snöhögen. Hon ville prata om all hysch hysch som pågår. De ska sälja ut personligassistans i kommunen och jag tillhör dem. Jag började få ont och mina ben ville att jag skulle sitta ner. Men att gå in var det inte att prata om. Har man väl fått bra mottagning. Ja, då stannar man kvar där man är.
Jag satte mig på snöhögen och började glida ner och ramlade på rumpan.
Gissa vem som ligger i sängen nu och har ännu ondare än i morse.

Bannar mig själv det är vad jag gör. För min rygg har huggit mer den senaste veckan. Det har glidit lite mera i ryggraden. Suck och stön. Jaja, så går det för att man ville sitta för benen inte ville bära.

Men i alla fall. Här är segergesten över min stora bedrift. Två freaking kilometer.

Jag måste lära mig att ta det lugnt.

Ibland är jag bara så korkad. Det är sant . Jag erkänner. Jag är korkad. Jag har inte tränat på två veckor för jag har varit förkyld. Så i förrgår då går jag ut jättehårt. Cykling plus mitt träningspass plus att jag satt jättemycket hos Louise. Jag var helt däckad igår. Benet bara strulade och jag fick kramp av ingenting. Jag är korkad!

Vad gör jag idag då?
eh jo går ut och går. Det är underbart. Himlen är alldeles vitgrå och det är en enda minusgrad ute. Så jag och Jenna vi går ut och går. Och hur långt går jag. JO. en komma nio freaking kilometer. Vilket är korkat. För jag har inte rört på mig på två veckor jag har varit sjuk. Jag har därför inte samma ork som förut och inte samma stamina.

Vad innebär det då att jag får gå, sätta mig ner och vila på huk, gå, sitta på huk, gå, sitta på huk,  gå sitta på huk. För att jag inte kan tänka efter och gå en kortare sträcka som jag klarar av. Men jag tog mig dit och hem och det är ju bra. Även om det säkert inte lönar sig ett dugg. Så nu ligger jag och vilar ryggen.
Dessutom hade jag satt korsetten lite fel så den tryckte på höften och rumpan och tryckte fint på  min ischiasnerv. Så när jag var i kurvan som jag alltid går förbi var jag tvungen att ta av mig jackan och ta av mig korsetten och sätta på mig den igen. Det är inte lätt för den sitter åt och hamnar kardborren fel så är det inte skönt.

Men efter det gick det betydligt bättre att gå. När jag var nästan hemma så mötte Sven upp mig på sina skidor.

Det slutade med att Jenna fick både gå på långpromenad och följa med på en skidtur. Vilket hon tycker är så roligt. Just nu ligger vi båda i sängen och pustar ut. Jag ska snart gå och duscha. Sedan ska jag laga mat.

Men men, även fast jag var korkad och gick ut för hårt. Så är jag ändå stolt över mig själv att jag klarade av att gå så långt. Nu får vi se hur jag mår resten av dagen.

mvh/hon som måste lära sig att ta det lugnt.

Dagens Promenad och vad ska jag läsa?

Idag gick jag inte så långt alls. Jag är alldeles för förkyld för att ens tänka på en längre promenad än till brevlådan. Jenna som är van att vi går ut och går varannan dag var hur på som helst med att följa med till brevlådan även fast jag ville att hon skulle stanna på gården. Men hon gick fot hela vägen till brevlådan och gissa om besvikelsen när hon insåg att vi skulle gå tillbaka.


Men vi gick tillbaka och jag fick mina böcker idag. Vilket är super med tanke på att jag bara ligger i sängen och snörvlar.  Bokus har en kampanj om att köp 4 betala för 3 när det kommer till pocketar så jag beställde fem böcker därifrån för 170 kr. Så nu har jag nått att göra när jag är förkyld.

Jag och Jenna var ute en stund till och kastade lite boll så hon får ut lite av energin när matte är supertråkig. Hon är verkligen grym på att nöja sig med det lilla. Vi var ute från kl 10-10,30 och nu ligger hon och snarkar i sängen. Hur nöjd som helst.

Jag ligger i min säng och snörvlar, jag har nyss betalt alla räkningar. Du vet det där roliggörat som måste till varje månad. Det passar bra när man är förkyld . Det passar ju.

Nu ska jag bläddra i mina nya böcker och se vilken jag ska välja att läsa först.

Vilken bok tycker du jag ska välja först?

Dagens promenad

Ser du jag har gått 950 meter på 22 minuter.Det var här jag vände och här bestämde sig mitt endomondo för att skicka upp informationen till sin sida. Så jag fick starta en ny promenad på vägen tillbaka som tog 35 minuter. Alltså har jag gått 1,9 kilometer på 57 minuter. Sjukt bra jobbat för att vara mig.

Jag är jättestolt det bästa är att jag har gått det helt utan stavar. Det är första gången jag väljer att vara stavlös sedan i januari 2011. På ett helt år. Jag går alltid med stavar överallt. I butiken, på stan, jag har med mig dem hos kompisar och på promenader. Men idag tänkte jag att jag ville inte. Jag litar på min korsett och jag ville testa om det gick bra. Och det gjorde det!

Min Make har gett mig en jättemorot. Att när jag kan gå 5 kilometer på en dag och inte dö efteråt och behöva ligga resten av kvällen och kunna göra det tre dagar på raken då ska vi åka en vecka utomlands. Han behöver börja spara säger jag bara.

Här ska det promeneras mera.

dagens promenad

Jag har inte haft internet sedan igår. Så jag är mycket nöjd nu när det fungerar igen.
Det du har missat är att jag har gått en komma nio freaking kilometer! ( igår)
Jag är faktiskt jättestolt över min bedrift. Vi, min sjukgymnast och jag har satt målet 2,44 kilometer innan mars. Jag trodde hon var galen och igår gick jag nästan två kilometer. Det är galet.

Äntligen går det uppåt.
Fast ska jag vara ärlig så har jag skitont i ryggen idag.
Men sådant kan jag leva med.

Sven och Jenna som pratar med varandra under en av mina pauser under promenaden. Ja, jag går ju inte allt i ett sträck utan jag måste vila i mellanåt

Här vilar jag och Jenna. Jenna tycker egentligen att jag är jättejobbig och piper till för hon har tråkigt när vi vilar. Men matte måste få vila. Sådan är lagen.

Här är jag extra stolt för jag har precis gått en kilometer.

Vi kastade snöboll för att fira dels att vi hade arbetat hårt på fot med Jenna och att här vände vi och skulle gå tillbaka.

Dagens Promenad 2012-01-12

Idag har jag gått till en utav mina milstolpar. 1,44 kilometer. Men det är inte vilka 1,44km som helst.
Jag gick så långt som jag gjorde sista promenaden innan min första operation. Det var i oktober och min Make som då var sjuk gav mig sjukt dåligt samvete för att jag inte var ute och promenerade med Jenna mer än vad jag gjorde. Han förstod ju inte hur ont jag hade och att jag hade fyra diskbråck i ryggen.
Jag visste bara att jag hade väldigt ont och inte kunde gå så långt utan att sätta mig. Jag kunde inte gå mellan två snöpinnar utan att sätta mig fyra gånger.
Det var mörkt ute, snön låg tjockt på marken och jag gick ut. Stannade satt mig, fick ta tag i Jenna för att resa mig upp gick några steg, satte mig på huk och höll på så hela vägen till dit jag gick idag. Sedan när jag stod där så grät jag och sa till mig själv och Jenna, jag orkar inte längre att gå. Jag tänkte för mig själv att jag lika gärna kunde lägga mig i en snödriva vid sidan av vägen och inte resa mig upp därifrån nått mer.
Och du ska veta att jag aldrig någonsin har tänkt en tanke på självmord någonsin.
Men det kändes som att jag lika gärna kunde ligga där i snöhögen vid sidan av vägen och bara få somna in för jag hade så fruktansvärt ont och jag orkade inte mer. Jag visste inte hur jag skulle komma hem.
Men sen tänkte jag. Jag har ju Jenna, henne kan jag ju inte lämna här ute i kylan. Hon måste ju få komma in till värmen. Så jag reste mig upp från att ha legat ner. Tog trettonsteg. Satte mig ner och grät. Reste mig upp och tog trettonsteg. La mig ner och andades. Jenna bara stog still bredvid mig och hon gnällde inte när jag tog " sats" mot henne för att ta mig upp och så gick jag några steg. Så där höll vi på. Ända tills vi kom hem.

Då såg det ut så här. Jag vet att jag var fruktansvärt trött och bara ville lägga mig ner och aldrig mer resa mig upp. Benen fungerade inte som de skulle. Jag var tvungen att medvetet tvinga dem till rörelse och varenda steg gjorde så förbannat ont.

Men idag. Idag  över ett år senare gick jag dit igen. Och det gick bra. Jag gick med min korsett. Jag kunde stå och villa istället för att lägga omkull mig.
Jag är så fruktansvärt nöjd över min bedrift. Det var så roligt att kunna gå så långt utan att känna att jag orkar inte mer, jag klarar inte det här. Jag skulle ha det bättre om jag bara låg i en snödriva.
Jag är på bättringsvägen. Det är så fruktansvärt skönt att det äntligen är  nedförsbacke och jag har medvind.

Dagens promenad.

Idag har jag, Jenna varit på långpromenad och Sven han följde med på skidor. Jenna är duktig att gå i koppel med mig när vi går själv. Hon går bra, med hennes framtassar vid mina fötter och går i min takt. Men med någon annan i närheten är det en annan historia. Hon vet inte riktigt vem hon ska följa.  Hon vill ju gå med den som går först. Och Sven han hade ju så långe " fötter", skidor, idag och då ville hon ju gå längst fram med dem. Så det blev mycket , fot, Fot, FOT, FOT! idag.

Men hon har ändå världens stoltast matte för idag släppte jag kopplet i kurvan där vi brukar vända så hon fick springa lite med Sven som åkte skidor. Och där fanns det renar och när hon och Sven skulle åka skidor på den igensnöade skogsvägen som inte plogas på vintern så var hon lös och när hon såg renarna så stannade hon kvar när jag sa Stanna och jag är så fruktansvärt stolt. Det är så roligt. Åh världens bästa Jenna.

Renarna var både på höger och vänster sida i skogsdungen. Du ser skoterspåret som samen har gjort där Sven åkte skidor med Jenna. De åkte nära den vänstra skogsdungen där det var 8 djur och på höger sida var det cirka 3 djur. Hon var så duktig.

Jenna, Sven och de små pricarna i bakgrunden är Renarna. Jag är så stolt.

Jenna är lös på bilden här, och hon har precis klättrat upp för den andra snöplogskanten och får precis syn på renarna. Jag säger stanna och hon bara lägger sig ner. Precis på högsta toppen av plogvallen. Det är ju toppen.

Jenna och Sven åkte skidor ner och upp för backen till bron och hon fick vara alldeles löst. Hon är så duktig.