Hej Anonym

Jag har fått en kommentar på det här inlägget som handlade om att få ändra hela sitt liv medan alla andra bara fortsätter som vanligt och att känna sig utanför fast det säkert inte är meningen.  Bara det att ens egen verklighet har blivit upp och ner och man får omvärdera hela sitt liv.

Anonym sa...

Precis så här är det att leva med kroniska sjukdomar, har själv ledgångsreumatism, lungsjukdom, spinal stenos och ett antal diskbråck, varav ett över flera nivåer. Trodde att jag skulle få en steloperation över flera nivåer och upprensning av mina 3 olika förträngningar som spinal stenosen ger mig. Tyvärr medför mina mediciner för min ledgångsreumatism, att min docent inte vill steloperera mig pga. inflammations- och borststötningsrisken som metallplattor och skruvar orsakar. Usch vad besviken jag blev...
Går och väntar på att mina specialister ska bestämma sig för hur de ska gå tillväga nu istället. Operation måste göras, de pratar om att stadga upp ryggen med ben från höften. Vad som helst är bra, bara jag slipper smärtan.

Kram och hoppas att din rygg får vara bra länge...

Hej Anonym.
Jag förstår att du har ont även om jag inte kan veta exakt vilken smärta du har eftersom all smärta är individuell och ur sitt eget perspektiv. Din kropp har gett dig många påfrestningar och utmaningar och förhoppningsvis en stor dos av inre drivkraft och nödvändig styrka.  Men du, det är okej att känna precis hur du vill känna, sörj, om du behöver sörja, var glad när du vill vara glad, var arg, förbannad, frustrerad. Allt är okej, för du har rätt till dina känslor.
Jag förstår att du blev ledsen och besviken, för du vill ju bara bli bättre.  Över att höra att du inte " får steloperera dig" har du hört talas om second opinion, det tycker jag du ska pröva om det är så att du vill bli stelopererad. Det finns även något som heter diskprotes. Det är en exprimentiell metod som har funnits 20 år. Du får googla, det görs på stockholm spine center och i linköpin eller om det var jönköping, kommer inte ihåg. Något köping i alla fall.

Jag hoppas verkligen att de kan göra något för dig och att du får ha någon smärtfri stund ibland som du "kan leva för eller drömma om, eller andas ut ur eller glädjas åt". Det är konstigt vad man man behöver vänja sig vid och att man gör det för att man inte har något val.

Lycka till och krya på dig.

Kram/Ellinor