Jag sa: Ge mig nått att bita i!
Och de typ tusen doktorer( det var fem. men endå) ba: Det går så bra så och du är så duktig.
Jag bara: DU kan inte säga att det går bra, för det vet du inte för det är inte bra när det gör så jävla ont.
Gud doktorer och bemötande, grrrrr. Jag fick en " spykopp" att bita i ringplasten så jag kunde ligga still i slutet.
Shit vad ont det gjorde, det gör jag ju aldrig om ALDRIG! Visst jag var ett " svårare" fall och har hypersensibilitet i ärrområdet på ryggen och att den där lokalbedövningen inte fungerade så att de och de var tvungen att sticka flera gånger. Jag har visst flera plåster där bak. Att bli stucken och sen ska de "följa ryggkotan medan de skrapar med nålen på kotan för att hitta nerven. FYFAN så ont det gjorde.
Efteråt hade jag ingen känsel från boobisarna och neråt, bena gick inte att röra på med vilja. Jag tänkte det är så här det måsta kännas när man blir lam. De fungerade inte på flera timmar och det som skulle tagit en kvart tog över en timme. TÄnk att bli stucken flera gånger ( minst fem högst 10) i ryggen och rispad i ryggraden för att hitta rätt nerv att bedöva. Gruvsam smärta säger jag bara. Efteråt fick jag sådan djävulusisk spränghuvudvärk så det kändes som att huvudet skulle lossna.
Jag hamnade på UVA för koll, anhöriga ska inte bli insläppta där men pappa fick komma in och jag blev lugnare och mådde bättre. Han hade med sig min lilla giraff jag fick av Mona och min mobil. Han gav mig kramar och höll mig i handen. Käre pappa, tack för att du var där. Sedan var han tvungen att gå.
Jag fick åka upp på avdelningen. Äta middag och håller sakta få tillbaka funktionerna i benen, jag kan röra på dem nu. Förut hade jag inte någon motorik alls. Bedövningen satte sig på motoriken, aka, jag kunde inte röra benen.
Men nu på kvällen så har jag fått tillbaka känseln till knäna i alla fall och det ska ta några timmar att släppa första bedövningen så i morgon kanske jag kan gå själv utan att åka på en " toa-stol" för att ta sig till tjottahejti.
Jag gör inte om det för satan så ont det gjorde, Maken sa att jag kommer glömma smärtan. Jo tjena. AJ AJ AJ.
Jag hoppas verkligen att det är värt det, att jag får tre veckor som smärtfri i ryggraden och i benet. Att jag kan göra min provokationsröntgen så gott det går och att det är värt det. För Satan i gatan så ont det gjorde.
men usch så hemskt det låter, FRUKTANSVÄRT!!
SvaraRaderaJag är glad att det är över och att du fått tillbaka motriken, vilken jävla panik att inte kunna röra på benen. Usch, jag får lust att grina av bara tanken. Själv är jag en stor motståndare till vaken"operationer". Jag vill göra allt sövd. När jag var 9 år så hade jag en bit metall rakt igenom benet och skelettet pga mina tumörer. Fick infektion i hålen där metallbiten gick in och ut och när de skulle ta bort denna metallbit så gjordes det med lokalbedövning (piller) och en skruvdragare!! Det gjorde så ont att jag skrek tills jag tappade rösten, fick ha tre syrror (var av en man) liggandes på mig så jag inte kunde röra mig eftersom jag inte kunde ligga still. Jag vet inte om det slutade med att jag svimmande? men efteråt kunde de konstatera att lokalbedövningen inte tog på de infekterade områdena, no shit sherlock.
Men fy fa(n) Linnéa att de inte förstod det från början. De kunde ju ha gjort nått, avbrutit hela "operationen " så du kunde bli sövd. AJ AJ AJ. Jag kan verkligen tänka mig att det gjorde ont. Satan i gatan ( oj vad jag svär)
SvaraRaderaJa, det där med vaken operationer verkar inte vara min grej heller, hellre att de slår ut mig och att de låter mig slippa smärtan.
Men de sa att : Vi är tvugna att ha dig vaken för du måste sammarbeta. Vaddå samarbeta jag låg och hoppade av smärtan och bara skrek är det sammarbeta?
Tur att du slipper det där nu och att ditt ben är friskt. Kram på dig
Jag har också varit med om en nervblockad innan min diskbråcksoperation och det var helt klart det värsta jag varit med om i smärtväg. Jag säger som du aldrig mer! och inte hjälpte det ett skit heller mot min ryggvärk. Har inte velat skriva något om det innan, då jag hoppades att det skulle bli bättre för dig, men tydligen blev det som jag upplevde det.
SvaraRaderaJeanette
Jeanette: Ja, det var verkligen fruktansvärt. Fy sjutton så ont det gjorde, det är det värsta jag varit med om i smärtväg. Gud så ont det gjorde.
SvaraRaderaVad tråkigt att det inte hjälpte mot din ryggvärk, höll det inte ens ett litet tag?