Det är inte omöjligt, det är oemotståndligt,Kärleken Diskbråck (en), rehabilitering, livet, existensen och allt det där andra viktiga...
9 september 2011
Det där med att komma tillfreds med ett glidlakan
Det är så konstigt, ett glidlakan ligger i min säng, jag som arbetade med folk som behöver glidlakan, jag som var den som var personlig assistent, undersköterska och bäddade i ett sådant här i folks sängar för att de behövde det i sin vardag och jag behövde det för att kunna vända dem lättare och kunna göra ett bra jobb.
Nu behöver jag ett själv.
Jag behöver det för att kunna röra mig i sängen lättare, för att det ska göra mindre ont, för att få en godare natts sömn och kunna kliva upp på morgonen lättare. Att vända mig från sida till rygg. Eller sida till mage. Eller tvärtom. Men nu behöver jag ett, nu behöver jag det som jag hjälpte andra att bädda i.
Nu är det jag som är sjuk, fast det var jag som tog hand om sådana som var sjuka, eller kanske inte sjuka som i förkyld. Men sådana som inte klarade av att sköta sitt eget liv själva.
Nu klarar inte jag av att sköta mitt liv själv. Så jag har ett sådant i min säng, ett jävla glidlakan.
Yrkesroll blir förbytt till det omvända. Det som jag använde på jobbet för att hjälpa min brukare med får jag nu använda själv. Vilken omställning. Vilken twist på livet.
Så här är det ultimata beviset på min ryggsjukdom, på mina hemskt sjuka diskar och min trasiga rygg. Min svårt sjuka rygg, min svårt trasiga rygg som läkaren sa. Du har haft oturen att få en hemskt sjuk och trasig rygg.Så nu ligger jag här med ett glidlakan under mig. Jenna bredvid mig och kan röra mig lättare i sängen. Men jag avskyr det. AVSKYR. Fast jag behöver det. Det är bara ett bevis på förlusten och vidden av hur det är just nu. Men som sagt, det kan ju inte vara för alltid. Jag ska ju bli bättre.
Jag vet inte, jag tänker ska glidlakan vara en del av mig nu? För alltid? Eller kommer det bara vara en period i mitt liv tills ryggen blir bättre ( hahahaha!!!!)
Etiketter:
diskbråck,
Handikapp,
Jäkla Nerver,
Livsstil,
Rehabilitering,
rygg,
självkänsla,
Sånt jag mår dåligt över,
värk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha, kul inlägg. jag jobbade inom hemtjänsten innan o tänker likadant med det nu när jag, moi har hemtjänst och jag äter waran, som vi fick särskilda instruktioner om eftersom det var en så viktig medicin.
SvaraRaderaglidlakan är jättebra för mig som ryggmärgsskadad också OM jag använder pyjamas. jag gillar dock att sova näck och då är det helt värdelöst. jag sitter som ett smäck och kan inte röra mig öht.
Jag sa ju att det skulle underlätta, visst är det bra. Tråkigt att man ska måsta ha ett men oh så bra det är
SvaraRaderaFörhoppningsvis kan du efter en tid vika ihop det och lägga in det i skåpet.
SvaraRaderaÖnskar dig en bra dag och hoppas att kortisonet börjar kicka in!!
Kram
Lina: Men det är ju så det är, mig fungerar det även om jag bara har trosor, jag fick tipset att köpa sådana som är i "glidigt tyg" vad sjutton det nu är, inte bomull i alla fall. Det fungerar även om jag inte är så förtjust i det. Jag sover bättre.
SvaraRaderaLotta: Ja du har så rätt så Lotta tack för tipset.
Lippe: Jag drömmer om det. Jag hoppas kortisonet börjar värka snart
Kram