Pjew, idag är en bra dag. Idag så lossnade min lilla platå. Det känns skönt. Det tog fem dagar. Men vem räknar egentligen?( jag, jag räknar!) Nå men i alla fall. Jag är verkligen glad över dessa två ynka hekto. Det är nog de bästa hektona hitills.
För när man står still i vikt så får jag som tjockis skrämselhicka. Tankarna snurrar och man (jag) gör som alla gånger förut. Rannsakar sig själv. Har jag verkligen gjort allt? Ska jag äta mindre? Vad är det som är annorlunda? Tänk om detta är allt? Tänk om det inte blir mer än så här?
Alla dessa bantartankar fyller skallen på en och vägrar lämna en. För så är det. När man är tjock så talar man illa till sig själv. Man slår och bankar på sig själv tills ens själ är ett stort blåmärke för att man inte "lyckas" att göra det man så innerligt vill. Jag försöker verkligen bryta detta tänk och tänka att det är kroppen som försöker ta in det som verkligen har hänt. Att jag har gått ner nästan 20 kg. Kroppen hamnar ju på platåer. Det läser man om. Men jag trodde inte det skulle hända mig. Inte än i alla fall. Fast jag har ju vägt denna siffra som jag står på nu under en lång tid innan och kroppen känner sig hemma här.
Det gäller bara att bryta dessa tankar. Att den lilla(stora) bantaren inom en får syre och skriker för fulla muggar. Frustrationen väcks inom en och man står och ser sig blind på siffrorna på vågen. Sedan skäller man ( jag) på en själv för att man tänker dessa tankar som man tänkt under så många år.
Det handlar verkligen INTE om att man inte duger för att man går ner i vikt. Det handlar mer om tanken om att misslyckas med något som man så gärna vill. Något man misslyckats med så många gånger förut. Det är den rädslan som är jobbig.
Nåväl, rädslan övervanns av att jag gick ner två hela hekton tills idag. Så nu håller jag "misslyckande" rädslan i schack tills nästa gång vågen stannar i fem dagar.
Och bilden? Vad har bilden med inlägget att göra? Ingenting. Den är bara fin och jag saknar min make, så jag bjuder på den.
Men hallå där, lille vän! Ska du verkligen väga dig varje dag? Jag har tvingat mig själv att jag bara får väga mig en gång i veckan. Några hekton hit och dit kan ju bero på ett glas vatten, att man inte bajsat på en dag eller liknande. Du har gått ner så himla fort och mycket! Din stackars kropp försöker säkert stabilisera sig lite :) Kram på dig // Jennifer
SvaraRadera