Jag funderar ibland på om det är så vettigt att skriva om hur roligt jag tycker att det är att jag går ner i vikt. För det tycker jag ju, det är hysteriskt roligt och jag mår bra och jag vill bara skrika ut över hela världen.
För det är det. Det är jätteskönt och väldigt härligt för mig. Det känns som mitt liv äntligen är på väg mot rätt håll.
Men att vara väldigt fokuserad på vikten är inte bra i längden. Bidrar jag till bantningshysterin om jag skriver om mitt liv och min viktnedgång?
Jag skriver ju bara om det som gäller mig. Men samtidigt vill jag säga att det är okej att vara nöjd med hur man ser ut hur tjock eller smal man än är. Men att jag inte är nöjd. Jag är inte nöjd med mitt utseende.
Jag är inte nöjd med min kroppsform och framförallt är jag inte nöjd med att inte orka allting jag vill kunna göra.
Jag tycker att det är helt galet med någon som väger 68 som vill gå ner 8 kg till. Men jag har ju inte bara 8 kg att gå ner. Jag har så mycket mer än 8 kg att gå ner.
Alltså vill jag ge en positiv syn på att ge sig själv bättre hälsa. För det är det jag gör. Genom den här operationen ger jag mig själv en framtid och en bättre hälsa.
Det här är ju jättesvårt, men jag tänker att det också är viktigt att visa bilden av att man vill leva ett hälsosamt liv och kämpar för det. Ingen som bara behöver gå ner några kilon beviljas ju GBP.
SvaraRaderaEn bekant sa häromdagen att hon oroade sig för en kompis som gjort GBP och jublar över varje kilo som försvinner. Men det är svårt att förklara för en normalviktig person vilken vinst varje kilo är.
Men, nu syns det ju inte att det är jag. Det var jag som skrev ovan :)
SvaraRadera