Det är inte omöjligt, det är oemotståndligt,Kärleken Diskbråck (en), rehabilitering, livet, existensen och allt det där andra viktiga...
24 mars 2012
Jag kan faktiskt köpa mindre kläder och veta om att jag kommer kunna ha dem
Jag fick kläder som var försmå igår av mamma. Jag ser ut som en korv i dem. Japp en korv. Jag hoppas jag kommer kunna använda dem länge även när de har blivit förstora. Det är ingen idé att köpa kläder som sitter perfekt idag. Det är bättre att köpa kläder i mindre storlek. För jag blir ju mindre och mindre. Det är helt galet. Förut så tänkte jag: de här ska jag ha när jag har bantat och köpte kläder som satt lite tight. Det blev ju aldrig så. Jag gick bara upp i vikt hela tiden.
Nu får jag helt plötsligt göra det utan att tänka att jag måste banta. För jag bantar faktiskt inte. Det känns inte så. Det känns bara skönt för jag får äta sju gånger om dagen. Jag är aldrig hungrig. Eller sugen. För jag äter konstant känns det som. Det är helt underbart. Jag bantar inte längre. Jag har inte dåligt samvete längre för vad jag stoppar i munnen. För vad jag stoppar i munnen behöver jag stoppa in i mig. Det är näringen jag behöver. Jag mår bra. Det är sjukt.
Jag är 13,3 kg mindre idag än i februari. Det känns skönt. Det känns även skönt att ha nya fina kläder att sätta på sig när jag blir ännu mindre. För nu passar de inte så himla bra. De sitter alldeles för tight för att jag ska trivas i dem. Men om en månad eller så borde det ju kännas bättre. Jag fattar att jag inte kan gå ner 13 kg varje månad. Maken åt solskensbullar igår och jag höll på att dö inombords. Det är ju så gott. Han sa att jag säkert inte kan äta bullar på minst ett år. Det känner jag mig lite deppig över. Men samtidigt jag har ju upptäckt mitt nya favoritmellanmål. Mannafrutti. Jag tror mannagrynsgröt kommer bli en standard hemma hos mig. Maken säger att det inte är nyttigt. Det bryr jag mig inte om. Det är gott och det är något som jag saknar.
Godis saknar jag inte. Läsk saknar jag inte. Ostbågar saknar jag inte, hur konstigt nu det är för osbågar och polly byggde min kropp. Okej jag överdriver. Men den byggde det feta på min kropp då.
Men det härliga nu är att jag bantar inte. Och om jag köper kläder i en mindre storlek än vad jag har idag. Så kommer jag inom den närmsta framtiden kunna ha det. Så himla skönt.
Men just nu sitter de som korvskinn på mig.
Och ja, jag ska ta kort när de sitter bra på mig med så jag kan jämföra. Jag är så himla lycklig att jag har fått denna operation. Att denna fantastiska gåva faktiskt är min. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Jag följer din blogg dagligen och tycker att den är bra! Kul att du uppdaterar ofta!! Jag (doktorn) har skickat in en remiss och jag har fått en telefontid, hoppas på positivt besked! Trevlig helg!/ Malin
SvaraRaderaHej Malin! Vad kul att du läser min blogg och lycka till att du blir godkänd. Men du har ju fått en remiss så du borde bli godkänd. Ha en trevlig helg du med.
SvaraRaderaDet är så kul att följa din väg, du är så positiv och full av kämpa!
SvaraRaderaTack. Positiv är mitt mellannamn. Åtminstone försöker jag vara det.
RaderaHej, Malin här igen! Så du tror att jag blir godkänd, va glad jag blir! Är så orolig att dom skå säga nej för jag har verkligen bestämt mej. Ringde till kirurgin direkt efter att remissen skickats och då sa dom att jag hade för lågt bmi (37-38). Men jag fick till slut en telefontid iallafall! :-) Jag tycker du är jätte duktig!! /Malin
SvaraRaderaOm du motiverar väl varför du behöver operationen.Att du prövat alla möjliga sorters bantning. Att du har hälsoskäl till varför du behöver bli opererad och att du är påläst så tror jag det ska gå bra.
Radera