Godmorgon

Jag älskar verkligen sådana här mornar. Jag vaknar riktigt utvilad, ryggen krånglar mindre än vanligt och Maken pillar mig i håret även fast vi sover i olika sängar. Jag reser på mig och börjar med att få i mig yoghurten med mina t-skedstora munnar. Jag kryper upp bredvid Maken och ligger på hans arm och vi gosar och pratar. Då  ringer telefonen. Det är en bråksugen pappa som ringer.  Grejt liksom.

Så nu har jag även bråkat på morgonen. Eller jag har inte bråkat, jag har bara sagt att jag är nyopererad och att jag har en dålig rygg och om jag kan följa med beror på ifall min rygg bråkar eller inte och troligtvis kan jag inte följa med eftersom jag är nyopererad och har en trasig rygg.

Jag menar jag måste ta det lungt jag kan inte hoppa bara för att han säger hoppa längre. Jag måste lyssna på min kropp och om jag då har en far som inte lyssnar på mig då måste jag säga ifrån när det handlar om min kropp. För jag kan inte längre. Det är jäkligt surt att alltid behöva anpassas efter men jag kan inte. Jag har en trasig rygg och just nu är jag välldigt nyopererad. Då kan man inte bege sig ut på en resa så där över en dag. Det fungerar inte.  Om han då inte kan ta ett nej så är det faktiskt hans problem mer än mitt. Även om jag blir ledsen när han är dum.

Jaja, godmorgon på dig med.