28 mars 2012

Det där med fördomar

Jennifer skrev också om att folks förakt och tror att gastric bypass är fusk i att gå ner i vikt. Det är ett hjälpmedel inte en fuskmetod.

Varför det inte är en fuskmetod. Jo, därför att man måste själv göra allt arbete. Visst man får en mindre magsäck. Men man kan fortfarande stoppa vad man vill i den magsäcken( som man inte mår dåligt av) Man kan även vänja sig tillbaka med godis och ostbågar om man vill. Det är helt upp till en själv hur mycket man går ner i vikt. Och vissa människor går faktiskt inte ner mycket alls av en operation. Det handlar om hur väl man tar hand om denna gåva som en gastric bypass faktiskt är.

Jag vet även att i tjockiskretsar så anses det lite fult att göra en gastric bypass. För man bör ju kunna gå ner i vikt själv eller vara glad för sin kroppshydda hur den än ser ut.
Vill man vara smal så ska man  få det, vill man vara tjock så ska man få vara det med bara man mår bra och det inte går ut över ens fysik och hälsa och det gäller både de normalviktiga och de överviktiga och de underviktiga.

Föraktet finns på båda sidor. Inte bara på den normalviktiga som aldrig har satt sig in i att vara överviktig och i den överviktiga sidan, där man ses lite som en svikare och jag vet inte om det är så att en överviktig person känner sig lite påhoppad bara för att någon annan tjock människa väljer att göra en gastric bypass?

Jag var själv emot gastric bypass från början för min egen räkning alltså. Vill man göra en så gör en.  Jag kan själv var mitt motto. Men det kunde jag ju inte. Jag gick ner, gick upp, gick ner gick upp och var en riktig jojobantare. Jag insåg att jag kan inte själv och sökte hjälp. Jag har sökt hjälp på alla möjliga viktinstanser. Men det har inte gått bättre för den sakens skull.

Då valde jag att ställa mig i kön till en överviktsoperation. För jag vill att min kropp ska orka med det liv jag vill leva. Jag valde att lyssna på mig själv och ingen annan. Det är därför jag är så jätteglad över denna operation.  Jag är stolt över mig själv. Jag är lycklig. Jag har en fantastisk kropp. Tänk jag kan gå, jag kan gå en lång promenad "i min värld". Jag kan sätta på mig strumporna själv. Jag vet att det låter som självklara saker. Men för den som nästan har varit förlamad är det ett mirakel. Jag är stolt över min kroppshydda som tjock. Men jag väljer att låta min rygg få en lättare kroppshydda att släpa på. 

Så JA, jag är en stolt tjockis. Jag är även  en stolt gastric bypass. Jag kommer även att vara en stolt normalviktig.



2 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är en "fuskmetod" eftersom den är så effektiv ...men om det fungerar så varför inte ;)

    SvaraRadera
  2. Heja dig!
    Själv så kom jag till den gränsen att jag inte orkade banta mer och såg ingen annan utväg än att operera mig. Jag vill bli av med min övervikt och kunna börja leva igen, träna vad jag vill. Jag har bantat sedan tonåren och jag ville inte göra det resten av mitt liv. Jag har aldrig tyckt att operation har varit fusk, jag har varit imponerad av dom som vågat. Så nu är jag imponerad av mig själv :)
    Ha en bra kväll

    SvaraRadera