Dag 1 på modifast avklarad.

Första dagen på Modifast har gått och jag har smakat, jordgubb, färdigshakad choklad, hallon och banan smaken. Det har gått bra. Folk har ätit pommesfritts, korv, hamburgare, fläskkarré och hemmagjord kall sås, i olika omgångar. Det enda jag tyckte var lite jobbigt var när Sven tog fram mjukosten med kräftsmak. För det är en akilleshäl hos mig. Jag hoppas verkligen jag kommer kunna äta mjukost efter operationen.

Vi har varit till Umeå och besiktat bilen som inte gick igenom. Köpt reservdelar på bilen och åkt hem och hämtat Jenna. Sedan har vi åkt över till Jasmine och Fredrik och Sven har hjälpt till att måla i deras garage. Medans jag och Svärmor har varit barnvakt. Win-Win.
Jasmine frågade om det var jobbigt när grabbarna i familjen åt pommes och korv, den lilla han åt pommes och hamburgare. Men jag tyckte inte det var jobbigt alls.
Det är ju bara så nu. Jag har inget val och då blir det inte jobbigt. Jag vet att det är första dagen på Modifast.
Men jag kan ju erkänna att skulle Sven ställa sig och laga någon av mina snaksakilleshälar såsom blåbärskladdkaka eller pollykladdkaka. Ja, då skulle jag nog bli hemskt sugen.

Men jag tar en dag i taget. Det känns inte konstigt. Jag vet att första dagen aldrig är värst. Men hitintills har det gått bra. Jag springer den sedvanliga turerna till toan. Nått som man gör på pulverdiet är att kissa. Sedan fryser jag och är varm i ansiktet. Det är det som händer när jag går på pulver, jag behöver gå på toa. Jag fryser och jag känner mig kokhet i ansiktet och som om jag har en förkylning på gång. ( varm, kall, varm, kall,varm, ja, men du fattar) Nu saknar jag bara den äckliga andedräkten som innebär att jag har kommit in i ketosfasen. Vet du inte vad ketos är. Googla.

Just nu ligger jag och ser på kvällsöppet och är kissnödig. Jag ska snart gå ner på nedervåningen och göra mig i ordning för natten.

Jag vet det är nedräkning och jag kommer antagligen prata mycket pulverdiet de närmsta 20 dagarna. Men det är även ett sätt för mig att förbereda mig inför min operation. Plus att det är ett sätt för mig att reflektera över hur jag äter, varför jag äter.