Lyckan på jorden

Idag har jag och Maken varit själva hemma. Det är sant. Sven han var till Jasmine och Fredrik och målade garage( inomvändigt, inte ute, färgen skär sig om man målar i minusgrader) och jag har njutit.
Jag vet, det är hemskt att säga det för Sven är en fantastisk person. Men det är verkligen skönt att bara få vara med sin man. Ensam. Ibland. För det är inte något fel att Sven hänger med. Vi är som en treenighet.
Men jag har njutit av lyxen att få vara ensam med min make.

Vad har vi gjort då? Eh inget speciellt. Gått på en promenad vi tre, Jag, Maken och Jenna. Sedan åt vi lunch. Skinsktek, potatis och dragon och timjan sås. Efter det åkte vi till Vindeln och köpte skräp och leverpastej och till middag så åt vi Pizza. Sven han kom hem till middagen. Det har helt enkelt bara varit en vanlig dag. Men jag har fått vara med min make. Jag längtar så otroligt mycket efter honom redan. Jag vet det är helt galet med tanke på att vi är tillsammans just nu. Men det är ju min make jag vill bo med. Jag vill ju vara hos honom.

Min kropp och mitt sinne längtar ihjäl sig efter honom och idag har jag fått vara helt ensam med honom. Det har varit himla skönt. För när maken kommer upp så är det ju inte bara mig han kommer till. Han kommer ju till sin bror och sin syster och sin svåger och sin systerson och sin mamma och pappa och till Jenna och Fanta och Daisy och mig så klart. Jag får oftast dela honom med alla andra. Vilket är väldigt roligt.
För det är härligt att umgås i en enda stor familj. Men ibland är det skönt att få ha en vardag med honom. För jag har ju inte det längre. Jag får inte träffa honom varje dag. Jag får inte ha en vardag med honom. Vardagen har jag med hans bror just nu.
Du vet trätandet, lagandes av maten, gnället. Se på film och serier. Gnälla ( jag) över allt förbaskat sporttittandet. Det har jag med hans bror. Om att se honom plugga och fråga vad vi ska äta till middag.

Då är det himla skönt att få ha en promenad. En uns av vardag att låtsas som att vi inte bor 65 mil ifrån varandra. Och bara gå, ge varandra en puss och fortsätta pulsera i snön. Att träna Jenna i att gå koppelfri och bara vara tillsammans. Det är livet. Det är lyckan. Jag saknar min vardag med min Make.