Utbytbara delar

Jag ska till kuratorn idag. Och prata om framtiden. Men så är det väll alltid, man går ju dit av en anledning. Att staka ut en väg. Jag är rätt så okej med mitt känslomässiga liv. Det är det där kroppsliga som jag inte kommer överens med. Men jag ska ut på långpromenad idag igen. Det kommer nog ta tid att bli kompis med ryggen. Jag vet inte om jag vill det ens.

Måste man vara kompis med sin egen rygg?

Jag vet faktiskt inte, jag vet inte någonting just nu känns det som förutom att jag är dolcontin fri och det är ju toppen. Att jag ska hämta min kära lilla golf idag som är skitig och dann men har fått tre nya däck och bytt ut en massa andra pryttlar. Kommer ta halft livet av min ekonomi men ändå. Jag får hem min lilla bil.

Tänk om ryggen kunde vara så där med som en bil, utbytbara delar. Det vore nått va?