Jag har Mariah Carey i öronen. Jag vet, popsnöre, men jag gillar hennes musik. Whailande. Det är något speciellt med den där tonårsmusiken. Den växer sig fast i öronen på mig. Och jag njuter av den. Den kan jag slappna av till.
Appropå slappna av. Vad sjutton är det med doktorer och slappna av va?
De doktorer jag har träffat under det senaste året har sagt till mig: Ellinor du måste slappna av du är så spänd!
Jag frågade sjukgymnasten Petra om hur jag skulle slappna av lättare och att alla doktorer påpekar det hela tiden att jag inte är avslappnad.Så sa jag det hur ska jag kunna slappna av när jag inte kan ha benen raka?
För jag är ju still väldigt mycket kroppsligt och " tycker att jag är avslappnad".
Hon förklarade det som att när man har ont så vill inte kroppen slappna av. För det gör ont att slappna av ifall det skulle hugga till i ryggen. Då är det lättare för kroppen att alltid vara spänd för att skydda det trasiga, skadade som finns i kroppen. Därför är det svårt för någon i smärta att slappna av i kroppen. Det kan även vara så att när kroppen måste vara still så är det tankarna som åker karusell med en. Att de bara springer hit och dit och det blir svårt att sortera ut vad som är viktigt eller inte viktigt. Det är även så att smärtan kan avta efter ett tag men huvudet fortsätter att springa hit och dit ändå. En del sätter sig det i huvudet och andra att de inte kan slappna av kroppsligt. Jag kan inte slappna av kroppsligt. För att jag får ont om jag slappnar av och kroppen reagerar genom att spänna sig. Så hon tyckte att jag skulle sluta bry mig om att slappna av i kroppen. Men om jag skulle börja med karusellen i huvudet istället så tyckte hon att då var det läge att börja tänka på fokusering på nuet och mental avslappning.
Det är flera läkare som har sagt att jag borde pröva det. Mental avslappning.
Någon som gör´t? och vill tipsa om varför/varför inte man ska göra det? Vad gör det för dig? Är det nått för dig. Tipsa på
Svårt, svårt, svårt men inte omöjligt!
SvaraRaderaJag har lärt mig att slappna av, att släppa taget och jag kunde nog inte göra det på bara ena sättet utan fick jobba med både kropp och tanke. Vad som har hjälpt mig mycket är Paraflex till kroppen och träning på att lita på underlaget. När jag ligger så känner jag efter att underlaget faktiskt bär mig, att jag inte måste "ligga ovanför". Känner hur jag faktiskt har stöd, går genom kroppen i tanken, Känner en bit i taget, huvudet vilar, axeln, axlarna, ryggen rumpan osv. Låter underlaget bära ist för att försöka bära med musklerna.
Det är inte lätt och det kräver träning.
Jag spänner mig fortfarande när jag är på benen eller sitter upp men i liggande har jag lärt mig att slappna av och det är mycket värt för då får man ju ut något av vilan.
Det mentala har jag klarat genom att försöka vara i nuet. En klyscha som man bara kan hata men om man lyckas så betyder det att du oroar dig inte för vad som komma skall och det kan kännas precis omöjligt när man är i din situation. Jag försökte att ha en någorlunda plan där min koncentration inte låg längre fram än till nästa steg. Om man hela tiden siktar på att komma till slutmålet, att fungera någorlunda igen så bränner man ut sig. Att ta ett steg i taget och att ta små steg. Nästa steg kanske kan vara att ta sig till SG och få svar på en fråga eller att idag ska jag klara att sitta upp och ta en kopp te. Inte tänka för långt bort för då blir man både frustrerad och stressad - och spänd. Försök att du ska tänka på dig själv utifrån, att du ska göra det så bra som möjligt just här och just nu för den stackars kroppen, inte att nu jävlar ska du skärpa till dig ryggjävel!!
Tänk mjukt, långsamt och lita på underlaget när du vilar.
Sedan bryter man ju ihop emellanåt och förbannar både gud ooch omgivningen men det är också ok. Att sörja som du skrev om är också en bit, man kommer inte vidare förrän man gjort det, det är en bit i tillfrisknandet.
Dessutom ska du inte kräva mera av dig själv än vad du skulle göra av någon annan i din sits. Om farsgubben vill ut och fara och du känner att det inte fungerar så kräv inte av dig vad du inte klarar, säg nej!!
Jag kommer aldrig att bli smärtfri och helt fungerande men jag ska försöka att göra varje dag så bra som möjligt...
Fullt av gamla klyschor och slitna sanningar men så ahr det fungerat för mig och jag hoppas av hela mitt hjärta att du hittar ditt sätt!
Kram ♥