Jag skojar inte!!!

I natt runt två tiden sa det brak och mitt huvud var bra mycket närmare golvet än vanligt. Sängen hade brakat!
Vi har vetat om det rätt länge för det är ett gren"huvud" precis där skruvarna sitter och det började spricka när vi flyttade sängen från vårt gamla sovrum till det nya. Vi har försökt ( läs Maken) att skruva i fler skruvar. Men sprickan har bara blivit större och större. Och så inatt sa det pang!
Och jag låg på golvet.
  Jag tänkte: Hur kommer jag härifrån? Du vet huvudet på golvsidan medan fötterna var  "uppe i luften". Jenna blev så rädd att hon sprang ner på nedervåningen och gömde sig.
Jag rullade ner i hennes säng, ställde mig upp, gick in till Sven. Han fick lyfta ur madrasserna i sängen och bädda på golvet åt mig. Han är en kämpe den där Sven. Jösses. Sen fick han gå ner och hämta Jenna som nervösslickade sig runt munnen konstant.
Hon vägrar ligga i sin säng( inte så konstigt med tanke på att jag kom nerdruttande i huvudet på henne nästan.

Gud vad rädd jag blev och vad ont ryggen gjorde. Men jag blev mer rädd än det gjorde ont. Men idag så fort jag rör på mig så skär det som tusen. Benen spökar lite mera idag men det behöver inte betyda någonting med tanke på att de spökade igår med. Det läskiga är att "höger sida "spökar mer än vanligt, det sticker i fötterna och i benen. Jag hatar det där. För jag börjar analysera : vad betyder det? Vad känner jag egentligen?
Fatta, den ångesten.

Funderar på att ringa ortopeden. Men jag ska till vårdcentralen idag. Till kuratorn och sjukgymnasten. Jag kanske kan få hjälp där. What to do,what to do?