Igår kväll låg jag och tänkte, oh shit,oh shit, oh shit. Snart ska mitt öde avgöras.
På onsdag då avgörs det och så grät jag en skvätt.
För det känns verkligen så att i morgon, på onsdag klockan femtonnollnoll piiip så avgörs min framtid. Då ska en person bestämma hur jag ska ha det. Denna maktlösheten driver mig till vansinne.
För varför ska en person få bestämma hur en annan person ska ha det? Det är som läkarna är gud eller de leker gud i alla fall och jag får ångest.
Maken säger att doktorn bara kommer avgöra min framtid så långt som jag bestämmer att han ska få avgöra det. Dörren är ju inte stängd bara för att den läkaren sätter en stämpel i rumpan på mig.
Och visst han har ju rätt.
Men jag kan inte låta bli att tänka att han avgör i alla fall. Jag är nervös. Tänk om mina 50 minuter går åt honom att läsa mina journaler och sen ba hehe nu är tiden slut du får avslag på vad nu än det blir för avslag.
Jag har förberett mig lite. Jag har laddat hem en app som fungerar som diktafon så jag kan spela in vårt samtal. För det är inte alltid man tar åt sig allting som sägs under ett avgörande samtal. Därför ska jag spela in det.
Men jag är i alla fall nervös.
Jag har i alla fall inte tänkt på det så mycket på senaste tiden, kopplat bort att jag ska på samtal i morgon och så helt plötsligt igår då slog det mig.
På onsdag avgörs mitt öde.
Din man är en ovanligt klok man! Om läkaren kommer med ett beslut du inte är nöjd med så stannar du inte i det om jag känner dig rätt. Visst önskar man att det någon gång kunde gå smidigt och utan kamp men när man som du inte är bortskämd med det så stålsätter man sig. Bra ide att spela in! Önska jag hade börjat med det för länge sedan!
SvaraRaderaFrån kl 15.00 imorgon håller jag tummarna för dig!
Och tänk på att den läkaren har någon som bestämmer över sig, fråga honom gärna vem som är hans närmaste chef om du inte är nöjd!
Kram
Kram på dig Lippe
SvaraRadera